Om att ha en önskelista..

Har folk önskelistor nu för tiden? Jag tycker ofta när man frågar någon om de önskar sig något till jul, födelsedag eller examen att de inte önskar sig något. Är det för att inte verka krävande, inte vara till besvär eller är det faktiskt så att vi har allt vi behöver och vill ha!? Jag har alltid en önskelista på mitt skrivbord. Jag sparar ner bilder från nätet och läger dem i en rödmarkerad mapp vid namn "ÖNSKELISTA". Ibland går jag in och kollar lite på grejerna och kontrollerar att jag fortfarande faktiskt vill ha det som ligger där..

Hela förra sommaren ville jag ha ett par semihögklackade träskor i riktigt mjukt läder. Jag kan ha dem till allt möjligt och när som helst. Jag köpte aldrig skorna, jag vet inte varför, det blev bara inte så. Bilden ligger fortfarande kvar i mappen och, ja, jag vill fortfarande ha dem. Så jag ska köpa dem när jag hittar det perfekta paret för jag tror att jag vill ha dem lika mycket denna sommaren med.

Vem köper gummistövlar för tolv hundra kronor? Tydligen inte jag i alla fall. Jag har suktat i flera år, har köpt billigare kopior och trott mig vara nöjd men bilden ligger kvar och önskan likaså.. Snart kanske snart är jag en av dem som på riktigt tycker att gummistövlar är värda att lägga en osedvanlig slant på!

När som helst nu, vilken dag som helst tänker jag gå in till den lokala guldsmeden och köpa de där örhängena jag tänkt på i över ett halvt år. Att unna sig något man inte behöver, att önska sig något man tycker är fint. Jag tycker om faktumet att jag önskar mig saker fast jag lika gärna skulle kunna köpa dem. Jag kan det , jag är vuxen, jag har råd. Men är det nödvändigt? Är känslan av att vilja ha något större än att faktiskt ha det?

Food for thought.